Det är som att synas och ändå slippa se.

Eller, nej, det är det inte. Men det är i alla fall som Bo Kaspers.

"Jag vill mer, mycket mer, men det blir ingenting alls."

Så är det.

Och det blir väl så. I en värld där Gud inte finns längre. Att man måste mer. Annars är det ingenting ändå. Så det spelar egentligen ingen roll. Om man gör lite eller inget. Det som spelar roll är att man utmärker sig. Lämnar ett avtryck. Är någon. Unik.

Ja, Gud finns ju förstås. Vi behöver inte ha det så här.

Men det tänker man inte alltid på. Man behöver inte göra sig till något man inte är för att bli något. Gud har ju redan gjort en. Det räcker gott och väl. Även om det också är fel på en. Det är en annan sak.

"Jag vill mer, mycket mer, men det blir ingenting alls."

 

A

2 augusti 2020 23:31

Ny länk till "Äventyrarna: Vem är mest unik?" (Hipp Hipp!). Den i inlägget fungerar inte längre.
https://www.youtube.com/watch?v=Yb2JAKq_bwk

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig på något sätt som Eric Forman. Fast jag vill hellre vara Hyde. Och Kelso. Båda samtidigt. Och att flickan ska vara som Brooke och Jackie. Öhm, ja. Det satt jag och tänkte på när jag såg dagens avsnitt.   Annars har jag varit på job...

Det här är fint, om man inte tänker på hur det låter. Philemon Arthur and the Dung fick faktiskt en Grammis för denna skiva. Vilket var en bidragande orsak till att man lade ner Grammisgalan i 15 år.   Det man naturligtvis främ...

'Cause everybody wants some, ooh Something they can barely know And though my heart will break There's more that I could take I could never let it go   Varje gång jag lyssnar så tror jag på dem. ...

Jag har hört att man inte ska tänka när man bloggar. Men man måste ju tänka lite ibland i alla fall. Lite spridda tankar.   Jag tror att när någon som har blockat en på msn loggar in, så hör man ett avlägset inloggningsljud. Vad kan annars de...